Föreläsningsserie om vetenskap och religion

Cusanus och Teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet arrangerade  en föreläsningsserie om vetenskap och religion i samarbete med Newmaninstitutet och Folkuniversitetet under vårterminen 2017.

30 januari Hjärnan och medvetandet

Peter Århem, professor vid Karolinska Institutet, verksam vid institutionen för neurovetenskap.

Relationen mellan hjärnan och medvetandet är en av de mest spännande och utmanande frågor som finns. Peter Århem, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet, leder oss in i detta spännande område. Frågor som kommer att diskuteras är hur olika filosofiska teorier förhåller sig till moderna teorier om hjärnans funktioner. Beskrivs relationen bäst av monistiska eller dualistiska teorier? Vilka är de kritiska anatomiska hjärnstrukturerna? Vilka är de kritiska neurofysiologiska processerna? När uppstår medvetande under evolutionen och vilka organismer har medvetande? Vilka är de kritiska fysikaliska processerna? Kan fysikens fältbegrepp hjälpa oss att förstå medvetandets relation till hjärnan och behövs kvantmekaniska lagar för att beskriva relationen? Dessa och andra frågor kommer att diskuteras. Utgångspunkten är att ett evolutionärt och biologiskt synsätt idag är den framkomligaste vägen att nå nya insikter när det gäller detta klassiska problem.

27 februari Människan och andra djur: Augustinus om själen och evolutionen

Andreas Nordlander, lektor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs Universitet.

Kyrkofadern Augustinus utarbetade en sofistikerad teologisk läsning av de bibliska skapelseberättelserna, som inte sällan har lästs som en sorts proto-evolutionism. I hans tolkning betonas den skapade världens egen inneboende dynamism och förmåga att utvecklas över tid. Också människan förstås som en sorts potential hos den skapade världen, som aktualiseras när tiden är inne. Katolska teologer åberopar ibland detta som grund för en  okvalificerat positiv hållning gentemot utvecklingsläran. För Augustinus är det emellertid svårt att se hur inte bara den mänskliga kroppen utan också den mänskliga själen skulle kunna vara resultatet av sådana ”naturliga” processer – hans antropologiska dualism leder honom snarare till att betrakta själen som en sorts undantag från denna skapelseteologiskt motiverade ”evolutionism”. I mitt föredrag kommer jag att presentera Augustinus skapelseteologi, men också utifrån den problematisera hans antropologiska dualism. Finns det outforskade resurser för att tänka annorlunda om människan inom den augustinska teologin själv?

27 mars Den empatiska människan

Glenn Haegerstam, medicine doktor, docent vid Karolinska Institutet

Det har varit populärt att påstå att evolutionen gjort människan självisk. Men på senare år har människans empatiska kapacitet blivit föremål för fördjupad forskning. Vad är empati, och hur är den förankrad i vår fysiologi och psykologi? Föreläsningen har fyra delar. 1. Empati: vad menas? 2. Utvecklingsbiologiska aspekter 3. Neurovetenskapliga aspekter 4. Psykologiska och psykiatriska aspekter

24 april Mätbarhetens gränser: Cusanus om verkligheten bortom mätbarheten

Jonna Bornemark, lektor vid Södertörns högskola och verksam vid Centrum för praktisk kunskap.

En lång rad moderna tänkare har reflekterat över den mänskliga kunskapens förutsättningar och gränser. Ofta menar man att detta fokus är vad som kännetecknar den moderna filosofin. Det finns en kontrast mellan de som betonar att verkligheten överskrider det vi kan omfatta och de som menar att det är meningslöst att tala om något bortom det vi kan omfatta. En tänkare som tidigt intresserade sig för kunskapens natur och förutsättningar är 1400-talskardinalen Nicolaus av Cusa, eller ”Cusanus”. Cusanus var teolog, astronom, jurist och filosof. Nicholas Cusanus förnuftsbegrepp, kunskapsbegrepp och sanningsbegrepp står på gränsen till det moderna tänkandet: det mänskliga förnuftets gränser tematiseras på ett sätt som förebådar Kant, men här finns samtidigt en levande relation till det som överskrider det mänskliga förnuftets gränser. Centralt i den tradition Cusanus står i är att Gud förstås som en rörelse – alltså som något dynamiskt – snarare än som en substans – det vill säga något statiskt – vilket påverkar våra möjligheter att kategorisera och systematisera kunskapen på ett absolut sätt. Hos Cusanus står därmed icke-vetandet i centrum, men detta ska inte bara förstås som kunskapens gräns utan också som kunskapens början. Men därmed måste vi också förstå den plats där kategorier föds för att förstå vilken roll en “objektiv”, eller mätande och räknande sanning, spelar.