Föreläsningsserie om vetenskap och religion

Under hösten kommer Cusanus att arrangera följande föreläsningar i samarbete med Folkuniversitetet i Uppsala och Newmaninstitutet. Alla föreläsningar äger rum på Newmaninstitutets aula på Slottsgränd 6 i Uppsala. Klicka här för karta.

Homo religiosus: neurobiologin om människans religiösa kapacitet

Måndag 25 september 19.00 Hans Liljenström, professor i teoretisk biologi och biofysik. Människan kallas ibland för det religiösa djuret, eller ”homo religiosus”. I detta föredrag diskuteras människans religiösa natur i relation till medvetandets evolution. På vilket sätt relaterar hjärnans komplexa struktur till medvetandets olika funktioner? På vilket sätt skiljer sig människans medvetenhet från andra djurs medvetenhet? Vad i dessa skillnader är det som möjliggör religiositet? Vad kan hjärnforskningen bidra med när det gäller att tolka människan som religiös varelse? Underminerar neurovetenskapen den religiösa erfarenhetens giltighet? Visar neurovetenskapen att människan ‘inte är något annat än ett knippe neuroner’ som Francis Crick sade? Hans Liljenström, professor i teoretisk biologi och biofysik, talar över dessa spännande frågor, måndag den 25 september i Newmaninstitutets aula på Slottsgränd 6, kl. 19.00. Anmäl dig gärna på Facebook.

Är Universum finjusterat för liv?

Måndag 23 oktober 19.00 Patrik Adlarson, doktor i fysik. 

Uttrycket ”Universums finjustering” syftar på att många av våra naturlagar, konstanter och begynnelsevillkor verkar vara precist balanserade för att möjliggöra uppkomsten av liv. Den har fått mycket uppmärksamhet både i den filosofiska och vetenskapliga litteraturen. Jag kommer gå igenom några olika exempel på finjustering, reda ut några vanliga missförstånd, presentera de vanligaste förklaringsmodellerna till finjustering och särskilt diskutera vad finjusteringen har för relation till frågan om Guds existens samt lyfta upp för- och nackdelar med dessa. 
Patrik Adlarson är doktor i fysik och gör nu en post-doc vid Johannes Gutenberg Universitetet, Mainz. 

Hur kan man tänka om arvsynden i ljuset av evolutionsteorin?

Beskrivningen av skapelsens och livets historia förändrades efter Darwin. Detta innebär utmaningar för en kristen teologi. Hur hänger Gud, evolutionen och tron ihop? Hur kan vi tänka kring skapelse, syndafall och människans villkor utan Adam och Eva?

Måndag 20 november 19.00 Eva-Lotta Grantén, teologie doktor och docent. Eva-Lotta Grantén disputerade på en avhandling om sociobiologins begrepp ”altruism” och det kristna kärleksbegreppet agape. Hennes docentavhandling heter ”Utanför paradiset” och är ett försök att utforma en arvssyndslära i ljuset av evolutionsteorin.

Under våren 2017 arrangerades följande:

30 januari Hjärnan och medvetandet Peter Århem, professor vid Karolinska Institutet, verksam vid institutionen för neurovetenskap. Relationen mellan hjärnan och medvetandet är en av de mest spännande och utmanande frågor som finns. Peter Århem, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet, leder oss in i detta spännande område. Frågor som kommer att diskuteras är hur olika filosofiska teorier förhåller sig till moderna teorier om hjärnans funktioner. Beskrivs relationen bäst av monistiska eller dualistiska teorier? Vilka är de kritiska anatomiska hjärnstrukturerna? Vilka är de kritiska neurofysiologiska processerna? När uppstår medvetande under evolutionen och vilka organismer har medvetande? Vilka är de kritiska fysikaliska processerna? Kan fysikens fältbegrepp hjälpa oss att förstå medvetandets relation till hjärnan och behövs kvantmekaniska lagar för att beskriva relationen? Dessa och andra frågor kommer att diskuteras. Utgångspunkten är att ett evolutionärt och biologiskt synsätt idag är den framkomligaste vägen att nå nya insikter när det gäller detta klassiska problem.

27 februari Människan och andra djur: Augustinus om själen och evolutionen Andreas Nordlander, lektor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs Universitet. Kyrkofadern Augustinus utarbetade en sofistikerad teologisk läsning av de bibliska skapelseberättelserna, som inte sällan har lästs som en sorts proto-evolutionism. I hans tolkning betonas den skapade världens egen inneboende dynamism och förmåga att utvecklas över tid. Också människan förstås som en sorts potential hos den skapade världen, som aktualiseras när tiden är inne. Katolska teologer åberopar ibland detta som grund för en  okvalificerat positiv hållning gentemot utvecklingsläran. För Augustinus är det emellertid svårt att se hur inte bara den mänskliga kroppen utan också den mänskliga själen skulle kunna vara resultatet av sådana ”naturliga” processer – hans antropologiska dualism leder honom snarare till att betrakta själen som en sorts undantag från denna skapelseteologiskt motiverade ”evolutionism”. I mitt föredrag kommer jag att presentera Augustinus skapelseteologi, men också utifrån den problematisera hans antropologiska dualism. Finns det outforskade resurser för att tänka annorlunda om människan inom den augustinska teologin själv?

27 mars Den empatiska människan Glenn Haegerstam, medicine doktor, docent vid Karolinska Institutet Det har varit populärt att påstå att evolutionen gjort människan självisk. Men på senare år har människans empatiska kapacitet blivit föremål för fördjupad forskning. Vad är empati, och hur är den förankrad i vår fysiologi och psykologi? Föreläsningen har fyra delar. 1. Empati: vad menas? 2. Utvecklingsbiologiska aspekter 3. Neurovetenskapliga aspekter 4. Psykologiska och psykiatriska aspekter

24 april Mätbarhetens gränser: Cusanus om verkligheten bortom mätbarheten Jonna Bornemark, lektor vid Södertörns högskola och verksam vid Centrum för praktisk kunskap En lång rad moderna tänkare har reflekterat över den mänskliga kunskapens förutsättningar och gränser. Ofta menar man att detta fokus är vad som kännetecknar den moderna filosofin. Det finns en kontrast mellan de som betonar att verkligheten överskrider det vi kan omfatta och de som menar att det är meningslöst att tala om något bortom det vi kan omfatta. En tänkare som tidigt intresserade sig för kunskapens natur och förutsättningar är 1400-talskardinalen Nicolaus av Cusa, eller ”Cusanus”. Cusanus var teolog, astronom, jurist och filosof. Nicholas Cusanus förnuftsbegrepp, kunskapsbegrepp och sanningsbegrepp står på gränsen till det moderna tänkandet: det mänskliga förnuftets gränser tematiseras på ett sätt som förebådar Kant, men här finns samtidigt en levande relation till det som överskrider det mänskliga förnuftets gränser. Centralt i den tradition Cusanus står i är att Gud förstås som en rörelse – alltså som något dynamiskt – snarare än som en substans – det vill säga något statiskt – vilket påverkar våra möjligheter att kategorisera och systematisera kunskapen på ett absolut sätt. Hos Cusanus står därmed icke-vetandet i centrum, men detta ska inte bara förstås som kunskapens gräns utan också som kunskapens början. Men därmed måste vi också förstå den plats där kategorier föds för att förstå vilken roll en “objektiv”, eller mätande och räknande sanning, spelar.